Åh, jag älskar när man får kliva in i en annan värld. Få drömma sig bort, när ens egen värld inte är sådär perfekt. När man vill glömma allt. Att få vara en del av en underbar berättelse. Önska att man var en del av den, att den aldrig skulle ta slut och att man fick vara i en annan värld för en stund. Men precis som allt annat, tar verkligheten över och man får återvända till sin plats i livet. Den värsta känslan! Man önskar att man var hon, den där flickan i berättelsen eller bara vara den där katten som ligger i hennes knä. Bara man fick vara med. När man är med, då känner man personens känslor. Man känner lyckan, man känner hatet, rädslan och oron. Man blir i det tillstånd som den person är. Ibland är det vi, vi två som blir en. Förenade till en person, fast sen återvänder man. Till verkligheten. När man inser att det inte går, att man inte är den där personen. Att karaktärerna inte finns på riktigt. Och att de aldrig kommer att göra det heller.