Inspiration.Älskar det. Så himla många fina, underbara bilder. 

 

 

 

föresten, har hittat en ny grym blogg, helt underbara bilder, från norge. Ni hittar henne i menyn längst upp under fliken "i {hjärta} blogs". Klicka på tirileh eller här.

 

Skapa dina egna collage med hjälp av hemsidan  www.ployvore.com. Du hittar min här.

Jag går långsamt, enligt andra, men jag gillar det. Det känns skönt och jag känner liksom inte att jag behöver stressa utan kan ta allt lugnt och fortfarande hinna i tid. Den stunden jag går tänker jag på annat, sånt som fylls i min hjärna dagligen {antagligen på natten också}. Det är skönt att strosa runt, bara gå och tänka utan att ha något mål att gå till. Någon stans jag måste gå, då är det som bäst. Att få gå in i mina tankar, min egen lilla värld där jag trivs bäst, men trots att jag är där, märker och hör världen som existerar runt mig. Jag lever i två världar, min och den riktiga. Det bästa med det är att man kan försvinna in i den andra när den fösta {och riktiga} inte duger till. Men sen måste man återvända till verkligheten. Där man lever.

 

Drömmar och mål i livet är en viktig del, speciellt för mig. Att man ska ta sig till sin dröm planet och leva där. Så egentligen borde jag skynda mig, med tanke på allt jag vill göra, men det är så skönt att gå långsamt, att kliva in i den andra världen och glömma bort allt för en stund. I den stunden får jag många tankar, vissa bra, vissa dåliga. Men för mig är det viktigt att jag skriver ner allt så fort jag kan, för annars försvinner dem och kommer antagligen inte tillbaka. Fast ibland, när tex en berättelse börjar att formas i mitt huvud är det inte bara att rusa fram till ett papper, utan jag går i lugn takt och sätter mig på stolen, drar fram ett papper och en penna och skriver allt som finns där inne. Alla tankar flyter ut och bildar ord, meningar som till slut blir kladd. Men för mig är det viktigt, att jag skriver ner allt som flyter runt i min hjärna. Att lägga alla tankar på plats.

 

Om jag istället skulle rusa fram till pappret skulle historien kapas och jag kan då inte fortsätta på den, trots hur många försök och hur mycket jag än försöker går det inte. Den är för evigt kapad och blir sedan liggande och tillslut blir den slängd och så var den tanken förstörd. Så hände det med en berättelse som skapades, jag sprang efter pappret i all hast, men när jag väl skulle skriva ner allt fanns bara ”sjöjungfru som förlorat sina föräldrar” i mitt huvud. Inget annat. Jag försökte i panik leta igenom hela min hjärna på resten, men allt var borta. Jag blev så klart frustrerad och arg. Detta gör jag aldrig mer om. Jag vill att mina tankar ska vara hela och sedan bli till en idé, en händelse, en text eller sak. Jag vill att mina tankar ska vara levande, färgglada och flödande. Jag vill att andra ska ta del av det jag kan skapa och det är en anledning varför jag skapade en blogg. Jag vill dela med mig av det jag kan. Jag vill visa världen vem jag är och för att förstå mig, måste du förstå mina tankar. Mina tankar är jag. Jag lever och är mina tankar, så ta del av dem, om du vill, eller bara låt dem flyta iväg med vinden och låta någon annan som vill ta del av dem.  

 

Instagram ♥ @secretsinthegardn

Bloggen börjar bli lite i ordning, men är fortfarande inte klar. Hoppas få klart den innan juli är slut. Men eftersom allt inte är klart så får jag tid att tänka lite, innan bloggen läggs på första plats. Jag vill kunna inspirera andra och göra en blogg jag skulle läsa, jag får hoppas att det blir så.

Det känns att som om man får så stor press på sig, att man måste blogga, men så är det ju inte. Vi får hoppas att det går över så jag slipper ha den tanken hela tiden. ;/ aja, vi får se hur det blir med inläggen. Har en som ligger, men är inte klart. Det är saker som fattas, saker som inte riktigt kommit fram än, men så fort det är klart kommer det upp här. Bilderna är inte heller i ordning än, min kamera och jag har inte spenderat alls timmar tillsammans, men det ska bli ändring på det, så fort regnet slutar så ska jag springa ut med kameran i högsta hugg. {heter det så?}

   Kul inlägg det här... Men var tvungen att skirva det. :) om det nu är några som läser {förutom A&N förstås} kram. Bilden är lånad från pinterest.

Att försöka skriva ner sina känslor, sina dagar, ska jag nu försöka göra dessa kommande år, förhoppningsvis, om jag inte hinner tröttna innan.
Jag tycker det är svårt, att skriva ner sina tankar och sen låta andra se och tycka. Tänk om ni inte gillar det ni ser? Ska jag då fortsätta att skriva ? Eller ska jag ge upp och behålla mina tankar för mig själv eller enbart skriva, fast ingen får någonsin läsa?
I hela mitt liv, så långt jag kan minnas, har mina tankar bestått av ideér, tips, sagor, fantasier och nu ska jag börja skriva ner allt på ett papper och låta andra läsa. Jag hoppas ni vet att det är svårt, att alla kan se det jag har hållit inne i så många år. Att vissa mina största gömmor, mina hemligheter. Viserligen är det nog inga riktiga hemligheter, men fortfarande är det något som har hållits gömd från allt ont. Jag hoppas ni kommer gilla det ni ser, ifall inte, klicka ner sidan, glöm det du precis läste, radera det från ditt minne så slipper du lägga din tid på sådant som du inte gillar.

Jag gillar inte texter på bloggar som beskriver ens vardag, fast man inte upplevt något intressant.
Och eftersom jag inte upplever något intressant dagligen kommer inte jag skriva så som [nästan] alla skriver om.
Jag vill att min blogg ska vara speciell, unik. Jag vill att den ska vara personlig, och hur mer personligt kan inte änns tankar bli?

Välkomen till Secretsofbutterflies

 

Bilden är inte min.