Höstens färger är slut. Har bleknat. Sorgligt. Höstens värme och färger är borta ur mitt bröst. Mitt hjärta värker från kölden som kommer blåsande, blåsandes iväg med värmen i min kropp. Tänk ändå att vara ett löv. Lövet som lyfter från trädkronan och flyger iväg, högt, högt upp. Med en utsikt så fin. Som jag bara skulle få drömma om, i drömmarnas värld. En värld jag är så långt ifrån. Men som jag närmar mig lite närmre varje dag. En dag finns jag där, i drömmarnas land, fast inte längre kvar på jorden. Jag svävar fritt bland molnen där alla drömmar slår in, likt en saga. Like a Fairytale. För varje dröm som slår in här, så öppnas porten in lite mer. För att släppa ut sin magi, sprida hopp och tro. Att glädjas av det fina. Att få skapa drömmar är det finaste som finns.  

ph : weheartit